Herrmodet genom tiderna – ansiktshårets betydelse

Skägg har stor betydelse inom många kategorier. Det är även en stämpel oftast från att man går från pojke till man. Men hur har skäggest betydelse och modet sett ut genom åren? Till en början så hade man inte hår för att det var en trend, statussymbol eller mode, som det är idag. Nej, utan för cirka 4 000 år sedan så hade man skägg för att det var praktiskt för männen, men även att skäggets form och växt har sagt en del om mannan det sitter på, det vill säga identitet, ideologi, självbild och till och med vad mannen arbetar med. Det höll i sig på antiken, där skägget var en mycket viktigt inslag som sa till vilket samhällsklass man tillhörde. Det kan anses konstigt i dagens samhälle med tanke på att man inte kan påverka sitt odlande av skägg så pass mycket. Givetvis är det mer vanligt med skägg bland män i ett visst land eller region i världen än vad det är i vissa andra. Men med tanke på att världen är så mycket mer globaliserad idag och att personer från hela världen bor på samma ställe, så fungerar inte skägget längre som en symbol från vart man kommer ifrån på samma sätt.

Medeltidens skägg

Hur såg skäggen ut på medeltiden? Jo, det är lite av ett mysterium. Det är ganska okänt om hur man hade det på den tiden, så länge man inte kollar på hur kyrkan ville ha de, deras pendling mellan rakat och icke rakat. Det var till och från som präster kom till kyrkan med orakat ena veckan, och veckan efter kom det med rakat hår. Kyrkan var alltså oviss om hur prästerna skulle bära sin ansiktsbehåring. Det var inte förrän år 1096 som ärkebiskopen i Rouen fick nog av denna pendlingen mellan de två olika typerna av ansiktsbehåring. Han hotade alla ”syndiga” män som hade skägg att omedelbart dra sig ut kyrkan och inte längre vara präster. Det dröjde lång tid innan skägget kom tillbaka med en ärofylld comeback. Faktum är att det var inte förrän på senmedeltiden som det kom tillbaka. Du kanske kan relatera till filmer som givetvis har spelats in i efterhand från den tiden, att riddarna på den tiden var kända för sitt stora skägg. Det var näst intill skepparkransar som de bar, vilket är ett stort skägg som sträcker sig över hela käken. Dock var det inget som var speciellt vanligt, trots att de är med i filmerna. Det var nämligen så att det stora skägget egentligen bara var i vägen för hjälmvisiret.

Ansiktsbehåring under renässansen

Under denna tid så skulle man kunna säga att dörrarna stod öppna för skäggväxten. Det blev i princip en uppsving för det tabubelagda skägget. Under 200 år, det vill säga under hela 1500-talet och 1600-talet så kom det stil efter stil på skäggen och det kom olika varianter på hur det skulle var format. Dock hade de en ska gemensamt, att ju större desto bättre var skägget.